Har ju tiden ...

Men jag tar inte riktigt vara på den eftersom jag mår lite halvdant.

Har ofta ont i huvudet, är mycket trött och känner mig låg på energi.

Behöver komma iform, hitta energi och ork att ta mig framåt.

Känner mig sjuk, förskyld eller nå. Knepigt hur kroppen fungerar igentligen.

Vill bara ta tag i mig själv, hitta orken att orka kämpa och inte ge upp för lätt. 

Men det beror nog mest på att jag tar på mig för stort ansvar över lag och försöker vara till lags för många runt om. Fast jag borde säga ifrån och se till att orka med mitt eget. 

Alldeles för många gånger har jag både sagt och skrivit att jag ska ta tag i mig själv nu , fixa det mm

Men jag ställer för höga krav från start att jag inte orkar hålla i när motgångar kommer och börjar sakta trappa ner och till sist gör jag inget alls.

Jag gör mig själv besviken gång på gång och mår inprincip bara sämre utav det i slutänden ... Så varför utsätter man sig för det?!

Dax att göra en lista på delmål nu och sedan tänka på vad som får mig att må bra :) 


Tisdag idag ...

Jag har lämnat barnen på skolan och förskolan, ätit frukost, satt igång tvätten & fixar matlåda. 

Jag har plugg att göra nu inför ett prov på torsdag. Och sedan ska jag åka mot jobbet ett par timmar. 

Är inte lila road av all snö som kommit :( vill gärna ha våren och allt därtill. 


Nu tar vi nya tag igen..

Efter en massa sjukdomsdagar så är vi nu tebax i vardagen igen.
Med de menar jag ju såklart att barnen är på förskolan igen och jag har skolarbete att ta igen.
 
Bara sätta igång om jag ska få nå gjort helt enketl.
 
Jag har idag varit till läkarn, det gick väll helt okej. Men som sagt med nya läkare hela tiden är de inte roligt att genomgå de jag gör. Men ska fortsätta med medecinen. Och se till att få igång träningen igen efter det glapp som blivit nu med alla sjukdomar. 
Ska tebax igen om ca 14 dagar. och ska invänta en ny utredning från sjukhuset.
 
Var sedan till sjukgymnasten och fick då prova på akupunktur för första gången.
Det var lite läskigt faktiskt. Men de gick bra och vi ska försöka med detta nu ett par ggr och se hur det sutar.
Om inte ska vi testa med tens, de har jag haft vid mina graviditeter.
 
Jag har verkligen börjat se på mig själv annorlunda sedan allt detta hände och efter sjukhusvistelsen är jag mest rädd att de ska vara nå allvarligt fel. Men alla jag pratar med inom sjukvården är ganska lungnade. 
De jag är fundersam över är om de ska finnas något som missas, på att för stor fokus ligger på fel ställe av kroppen. Men dom har inte släppt mig, och dom ska fortsätta utreda  varför jag får dessa känselbotfall eller domningar från ansiktet ner till foten i ena sidan av kroppen.
 
Nu ska jag strax hämta hem barnen :)
Min familj är dem som får mig att må bäst, min älskade sambo och våra barn. Dom är mitt liv <3