Det är så mycket hela tiden...

Jag är inte längre lika stresstålig som jag varit. Jag blir lätt uppstressad och stressar upp mig själv helt i onödan numera, varför vet jag inte.
Men kanske är det då när ens mående pendlar upp å ner?

Det är mycket med skolan just nu och mycket som ska lämnas in samtidigt tyvärr. 
Men det blir liter lugnare efter det och det är skönt att veta :)

Jag var till läkaren igen på hälsocentralen i måndags, och detta pga att jag i nästan 3 hela dagar gick med "känselbortfall" i vänster sida av kroppen, från munnen ner till tårna :(

Ni anar inte hur obehagligt detta är, om ni inte upplevt det. 
Detta var just anledningen till att jag låg inlagd på sjukhuset (måndag-fredag) för ca 1månad sedan, då gjorde läkararna, sjukgymnasterna och övriga alla undersökningar och prover dem kunde. Men ingen utav dem visade något avvikande då. (Hjärnröntgen, MRT, boleria prov, ryggmärgs prov och blodprover). 

Läkaren nu på hc vart välldigt förbryllad och ville ju självklart kolla upp vidare med nya blodprover. Såväntar svar på dem nu. Sedan fick jag en ny medecin (blodförtunnande) som jag ska äta i 4v för att se om jag märker någon skillnad.

Jag är orolig över min hälsa, jag är rädd att något missas. Eftersom jag inte mår eller blir förbättrad.

Just nu genomgår jag en process med mig själv om att jag måste få in 2-3 gympass i veckan och att kosten lär skötas. Det är så otroligt svårt att bryta ens bettende man gått med så länge ... Det gör mig arg, ledsen, och förtvivlad imellanåt när jag vet att den ända som kan göra detta är ju just JAG!!!

Jag har så bra stöttepelare med mig i dena process och dem är guld värda, min älskade sambo och min vän Jenny.
Utan dem hade jag nig gett upp nu! 

Barnen är de som ger mig ork och energi för att kämpa, dom behöver mig nu och i framtiden! 

Så jag tänker ge mig in i matchen mot mig själv och se till att vinna tebax min kropp igen :)




Kommentera här: